poeten.
Tuttar
Dem kan vara stora
dem kan vara små
dem kan vara runda
dem kan vara två
En dikt skriven av mig själv.
So be it
Appy-polly-loggies, har inte skrivit på ett tag, men hey vem orkar egentligen bry sig?
Här sitter jag; trött, äcklig och sliten i mitt favoritlinne och äter granatäpple. Guldkant i vardagen så säg. Det enda jag gör är att jag sover, och jag kan inte påstå att jag äter så vidare hälsosamt heller. Igår fick jag i mig lite pasta med ketchup, idag vaknade jag med huvudvärk. Jag tog orken till mig och stekte bacon, sen mådde jag illa. Jag sover för mycket, snittar ca: 12 timmar per natt och ingen motivation har jag.
Det är nu jag är som mest upptagen, med två jobb och en universitetskurs som jag tydligen skiter i samt ett högskoleprov som jag helst inte vill göra då det kommer förstöra mina tankar om framtiden. Det är en mörk tid nu, och snön gör det inte bättre.
Men men, allt är inte i gråskala, jag festar mer än någonsin, även fast jag missar festen och somnar på förfesten. När jag väl sitter på ett mysigt hak vill jag hellre gå hem för magen gillar inte mitt ohällsosamma levene. Livet lyser i alla starka kulörer, verkligen. Dagarna passerar och ljusklimparna är när jag laddar ner något serieavsnitt. Flaggen på topp.
När jag ligger och försöker sova där på kvällskvisten, så cirkulerar tankar om separationsångest i mitt huvud, och ibland kryper sig ångesten fram och jag kan inte tänka på annat än vad som kommer hända om någon när och kär passerar livet förbi. Då vill jag helst börja gråta, men då tänker jag på att det är sådant som måste ske.
Då vill jag inte vara med och leka. Som några visa män en gång basunerade ut; "This game is called surviving". Att ligga och bekymra mig för morgondagen eller gårdagens morgondag som är idag, då kommer jag aldrig överleva det här. Om jag skall överleva det här, måtte jag bli rik när jag blir stor, för jag tror inte jag har stake nog att kunna sjunga "I've been beat up, I've been thrown out but I'm not down". Jag vil stå där äckligt rik och sjunga "know your rights" och slå ett slag i bordet för de som inte har haft lika mycket tur som jag. Men just nu ligger jag mest ner.
Emelie de large.
down the seafront
Jag saknar Brighton, och undrar varför jag inte är där just nu, varför jag inte stannade ett halvår till. Okej, det fanns rätt bra anledningar så som pengabrist och saknad av nära och kära hemma i Sverige. Det enda jag vill nu är att att åka tillbaka. Våren är där, och Brighton är himelskt när solen tittar fram. Just i detta nu vill jag sitta på Fortune of War "down the seafront" och dricka öl i solskenet. Nåväl, nu är det helt enkelt dags att sluta spendera alla pengar på öl i Göteborg, så jag kan åka till Brighton asap.
Här bodde jag i nästan 4 månader (27 aug - 18 dec) TV:n kom dem dock och hämtade för att vi inte ville betala. Fjanteri!
Det enda jag kan tänka på när jag ser detta köket är chili con carne, grolsh-öl, vinflaskor och givetvis alla mina otroliga shoppingrundor på tesco.
Hurray! Vin, vatten, tomater, ketchup, mjölk, juice, lök, kycklingsås, fil samt söt-sur sås; det enda du behöver
Detta udda gäng träffade vi på första momentet i "The undercover Princes", ni vet den där dokumentären på BBC. Transan var rolig, men så sjukt bitter på gay-prinsen för att han typ inte ville ha en transa, what so ever haha.
Hey ho, lets go! Detta är jag, uppstyrd och klar till att gå på "The House Party"-momentet i samma tv-serie. Gud, jag hade glömt av hur blond jag var.
Filip-dansen är ett klassiskt inslag på Arc lördagar.
Min sista kväll på Arc, men ser ju rätt glad ut ändå. Trodde inte jag skulle sakna Arc alls efter 4 att spenderat nästan alla lördagar här. Ack vad jag vill dit nu.
Här har ni dem, "The undercover princes". Det var Prince Africa/Zulu som helt ifrån ingenstans pussade mig på "the house party", som förövrigt var i huset dem vistas i under dessa småinslag :)
Jag får hålla ut någon månad till, sen är jag där där där.
xxx
It wasn't easy
170 dagar kvar tills jag kommer stå längst fram i en publiken som (förhoppningsvis) är som denna och sjunger med i precis denna låt. Legendariskt! Som sagt, let's the pepp begin.
i got my head checked
xx
happy people never fantasize
skulle jag inte bli en söt liten "emo-tjej"?
I övrigt måste jag säga att jag är väldigt ledsen, besviken och förvånad. Jag trodde inte att människor i 20-årsåldern betedde sig så himla barnsligt. Tydligen är det bara en viss typ av människor också, några som verkligen inte växt ifrån mellan- och högstadiet. Kasta inte erat egna bajs på mig. Det är konstigt att det är just NI som inte tycker om mig. Shape up för farao, sluta betee er som vuxna som skall leka så sjukt mogna hela tiden när ni sedan kan sitta och låtsas vara 11 igen.
Jag har aldrig velat något ont, vi alla har dåliga sidor. Skillnaden är att jag kan ta upp det med andra, samtidigt som jag kan be om ursäkt om jag händelsevis trampar någon på tårna. Som jag och en annan vän diskuterade, när vi var smått trötta på diverse vanor hos motpartnen så tog vi upp det med varandra, för vi värdesätter våran vänskap. Det är inte min ensak att sätta mig ner och prata med er, det är ni som skall komma till mig. Jag visste att en person alltid haft svårt för mig, fine, men trodde ni att jag skulle lista ut att ni tyckte så om mig genom att ni ler mot mig?
Jag blir så less på sådant här. Många anser att jag är omogen, att jag är dum i huvudet och allt sådant, men jag sitter inte och snackar skit om "vänner" och spelar ett fejkspel. Det enda jag egentligen gör fel, det är att jag inte orkar ta allt i världen på störtsta allvar, låt mig flamsa runt, låt mig ta plats. Vad kan egentligen vara så hemskt med det? Jag sårar i alla fall inte människor.
over and out
// roland.
Svar på tal: "how soon is now"
"du försöker ju själv vara hipp? bete dig inte som att du är den första som blev indie, och är den enda som faktiskt är det på riktigt (alla andra är ju bara fejk). kan lova att när du precis började gymnasiet försökte du vara så lik som alla andra som möjligt för att passa in (pga osäkerhet) men sen när du förstod verkligheten så försökte du sticka ut så mycket som möjligt istället. please, we have all been there.."
Hej du som inte vågar skriva ditt namn, och därför drar jag slutsatsen att du är en person som jag känner och träffar någon gång då och då. Wow, nice one Sherlock.
Varför jag också kan säga att DU är någon som jag, låt mig upprepa, "känner och träffar någon gång då och då" även vet om mitt förflutna på gymnasiet så tackar jag för din kommentar. Jag kan likagärna berätta för er andra: jag försökte till sådan grad passa in på gymnasiet att jag var tvungen att uppsöka kurator och fick min första magkatarr, detta pga osäkerhet för att jag var utstött på mellanstadiet och fick t.o.m. byta skola. (söker inte empati, för ni som läser känner mig och ni flesta vet redan om det)
Däremot är DU ingen som står mig nära, för DU vet inte hur mycket jag bara djävlas med allt och alla. Shit dude, men antagligen en dudett. När jag skriver ett inlägg om alla hippa kids, gör jag det bara för att jag tycker det är roligt, FÖR DET SPEGLAR MIG SJÄLV FÖR JAG ÄR PRECIS LIKADAN! Ärligt talat...
Jag har aldrig skrivit att någon är FEJK, jag har skrivit att hypen kring "indie" har blivit så stor. Sen så har jag aldrig, ALDRIG kallat mig själv indie, för jag är INTE INDIE, kommer aldrig bli INDIE. Indie? Jag vet egentligen inte vad indie är. Jag försöker inte sticka ut heller för den delen, det bara blir så, för jag ÄLSKAR kläder.
Om du har mage nog, kan du väl vara så god att skriva ditt namn, typ. Eller nej, du är för cool för mig som att du måste tillrättavisa mig, "för jag tror att jag är något jag inte är".
Nästa gång tycker jag du kan försöka läsa det jag skriver med en nypa salt, för jag sitter själv och asgarvar till mina egna inlägg, för det är så härligt att vara så oseriös och bara skriva vad som faller mig in... för jag är ju indie.... Och tillägnat dig anonym blir även rubriken. En låt av The Smiths, vilket är ett band som enligt många vara en av grundpelarna i "indie-musikens" uppkomst. Booya.
indiescenen rocks.. WOW.
xx
Guns of Brixton
Detta mina vänner, detta är bröderna Claude & Louis Simonon, försökr gissa fadern. Jag anser att den unga Paul Simonon är en av de absolut snyggaste människorna som gått på denna jord, och jag har helt och hållet missat att han har två söner. Dem brås på sin far..
imorgon blir det malmö
xxx
If the kids are united
Däremot diskuterade Julia och jag hype nr.2: "modeblogg/rock/punk-mode/wannabe Kate Moss- tjejerna" som invaderar avenyn, med ställen som Key Bar i spetsen. Om jag skulle klampa in på Key med mina hängslen och kängor och toppa med en Pistols eller Clash t-shirt skulle folk titta snett på mig och undra vad jag gjorde där, men tjejer - skinjackor, nitar, trasiga jeans, latex och transparenta plagg är allt taget ifrån punk och rock. Tänk på det nästa gång ni tittar ner på en punkare eller sleezrockare och tycker dem är äckliga svin.. Det är dem som gav er modet som är idag
Sotade ögon, röda läppar, "vintage"-tröja, söndriga strumpbyxor och högklackat: Välkommen till Avenyn! På bilden är ingen mindre än Nancy Spungen (sent 70-tal), om ni inte vet vem det är; googla..
Sen är också hypen (dagens ord om ni inte förstått) kring Pete Doherty rätt svår för mig att förstå. Som att jag inte har fakta om det här, så går jag på vad jag anser och tror.. INGEN AV ER COOLA CHICKS SKULLE VETA VEM PETE ÄR OM DET INTE VORE FÖR KATE MOSS OCH SKAVALLERPRESSEN! Ohhhh, det var skönt att äntligen få det sagt.. Och på tal om något annat.. Många anser att det var Pete som drog ner Kate i knarkträsket, och att det var Pete som hade dåligt inflytande över Kate.. Kom igen, hon var redan förlorad till knarket medan Pete var blott 18 oskyldiga år och köade för Oasis-album..
För er som inte redan sett den: Pete Doherty före Libertines, blott 18 år gammal. Så gullig, så djävla oförstörd. Ni riktiga Libertines och Shambles-fans; se videon.
trash since 1989
xxx
