skulle jag inte bli en söt liten "emo-tjej"?


I övrigt måste jag säga att jag är väldigt ledsen, besviken och förvånad. Jag trodde inte att människor i 20-årsåldern betedde sig så himla barnsligt. Tydligen är det bara en viss typ av människor också, några som verkligen inte växt ifrån mellan- och högstadiet. Kasta inte erat egna bajs på mig. Det är konstigt att det är just NI som inte tycker om mig. Shape up för farao, sluta betee er som vuxna som skall leka så sjukt mogna hela tiden när ni sedan kan sitta och låtsas vara 11 igen.

Jag har aldrig velat något ont, vi alla har dåliga sidor. Skillnaden är att jag kan ta upp det med andra, samtidigt som jag kan be om ursäkt om jag händelsevis trampar någon på tårna. Som jag och en annan vän diskuterade, när vi var smått trötta på diverse vanor hos motpartnen så tog vi upp det med varandra, för vi värdesätter våran vänskap. Det är inte min ensak att sätta mig ner och prata med er, det är ni som skall komma till mig. Jag visste att en person alltid haft svårt för mig, fine, men trodde ni att jag skulle lista ut att ni tyckte så om mig genom att ni ler mot mig?

Jag blir så less på sådant här. Många anser att jag är omogen, att jag är dum i huvudet och allt sådant, men jag sitter inte och snackar skit om "vänner" och spelar ett fejkspel. Det enda jag egentligen gör fel, det är att jag inte orkar ta allt i världen på störtsta allvar, låt mig flamsa runt, låt mig ta plats. Vad kan egentligen vara så hemskt med det? Jag sårar i alla fall inte människor.


over and out
// roland.