Jag var som sagt i Malmö i helgen, och denna resan har fått mig att tänka lite extra. Första gången jag var i Malmö var i mars 2007, och inget är sig likt längre. Visst, två år är en lång tid, men att så himla mycket har skett sedan dess. Jag har knappt någon kontakt med de två människorna jag kände bäst, speciellt en som jag inte har någon kontakt med alls, jag vill faktiskt inte någon kontakt med denne. Den andra saknar jag otroligt mycket, men vad skall man göra? Däremot har jag lärt känna väldigt mycket andra människor, du vet, någon som känner någon som känner någon. Jag är otroligt glad för det, för ni är så fina hela bunten.

I Malmö hittar jag alltid på djävulskap, oftast kombinationen alkohol + springa på "villovägar"/bli borttappad, eller springa vilse i ett trapphus som jag gjorde nu sist. Jag har firat två valborg i rad som varit väldigt lyckade, jag har firat studenter hit och studenter dit, jag har gråtit och jag har skrattat, jag har irriterat och jag har roat. Jag har blivit utkastad från KB, och jag har blivit hjälpt av vakterna att komma in igen. Jag har sprungit gråtande ifrån KB, jag har gått hand i hand ifrån KB. Jag har varit på "svartpup", jag har hållit mig borta ifrån alkohol. Jag har raggat killar, och jag har blivit dissad av killar. Jag har varit hatad av tjejer, och jag har blivit gillad av tjejer. Jag har varit på malmöfestivalen, jag har varit odrägligt onykter på bio. Jag har våldgästat, och jag har blivit inbjuden.

Som ni märker kan jag hålla på i evigheter. Ibland älskar jag Malmö, ibland hatar jag Malmö.


Det var här allt började. Sommaren 2006, göteborg.
Det tog mig dock ett halvår att komma iväg till Malmoe

Vi var på Felix's minifestival, det var första gången
Mal' och jag såg... Ludde

Vi hade det sjukt mysigt på Felix's takterass.
Felix, Tott, moì, Casper

Vi firade Valborg -07, även första gången jag såg Jive live.
Stoffe, Yasna, moí, Gus.

Det är så här det skall se ut, och helt klart 2007 Bästa Bild

Dude, that's freckin' awesome.
Yasna, Stoffe, Maia, Gus.

I västra hamnen har jag haft några riktigt fina dagar.
Felix, moí, Casper


Jag var på Malmöfestivalen för första gången.
På scen står Kids (orkar inte skriva hela namnet)

The good ol' times, my love, the good ol' times.
Casper, Tott.

Något som inte många visste om under Malmöfestivalen -07
var att jag hade en sjukt kraftig lunginflammation....

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men med rätt
sällskap kan det inte gå annat än bra (?!)

Jag älskar detta kortet, jag ler varje gång jag ser det.
Fin-fint. Gus, M, Mike, Casper.

"iTunes-fascisten och musikfantasten", remember?
Moí, Mike.

M och moí går ut skithårt på KB, eller ja, det spelar ingen
roll vart vi är, vi äger ändå.

Skånepågarna Jive live på KB, whata nite dude.
Stoffe, Kalle, Fille, Tott.

Detta är iofs ej i Malmö, utan när Jive uppträde på Pustervik
i Gbg. Filip är kung helt enkelt.

Valborg 2008, say no more. En av de lite sjukare, lite blötare
kvällarna jag någonsin upplevt.

Denna otroligt härliga bild får avsluta
denna trip through memory lane.


Vi får se när det återigen blir finbesök i "Tredje Rikets Största Stad"
Tack förresten..


xxx

Idag hade jag min första riktiga föreläsning som elev på handels, dock har Sussex uni. satt sina spår. Jag kom på mig själv att jag började tänka på engelska innan läraren öppnade sin mun, samtidigt som jag på något konstigt sätt blev lite smått överaskad när Matti, som han heter, började prata på svenska. Det är konstigt, för jag är ju fullt medveten om att att jag är i Sverige. Efter pausen satt jag återigen och väntade på att engelska meningar skulle ljuda i salen, nåväl.

Och rubriken till ära, när jag satt på centralen idag får jag mig allt en syn. Mitt i centralen så ser jag två duvor para sig, mitt bland alla människor, innomhus och öppet. Offentligt är väl det minsta man kan säga, det var precis som om dem inte brydde sig ett skvatt att människor såg dem, det var precis som om det bara fanns dem själva, dessa två duvor, dem hade bara ögon för varandra, gud vad romantiskt... (ehm). Jag blev både chockad och generad, så kan man absolut inte betee sig. Hur skulle det se ut om alla gick runt och parade sig hur som helst? Att skylla på att man är duva och inte förstår bättre är ju bara löjligt. Jag menar, vissa människor tappar ju fattningen helt när dem berusar sig, men ändå har dem vett nog att gå in på en toalett eller gömma sig i ett buskage åtminstone...

xxx

Mitt huvud är riktigt tungt just nu, vill mest bara lägga mig ner om det inte vore för min ohyggliga hunger. Jag har kommit in i en sådan period där jag mår illa när jag äter, därför äter jag knappt och det har visat sig lite lätt på vågen as well. Igår bestod min föda av en tallrik med flingor runt klockan två, sedan åt jag två små cheesburgare vid sex. Sedan lyckades jag trycka i mig massor av alkohol. Morgonen idag kunde blivit klockcleant, då husvärden för natten gick upp och koka gröt till tonerna av klassisk musik, det enda jag fick ur mig var "ne-ej", men de andra två högg in i gröten. Nu är klockan snart sex igen, och jag har fått i mig ett halvt äpple och tre mackor. WOW?! Dock ser jag framemot maten som mor min gör där nere i köket. Fyfan vad jag är hungrig just nu, sist jag åt ett nylagat mål mat var i, omg, måndags..

Förövrigt har Jennie och moí ett nytt projekt på ingång, måtte det bli varmare väder snart.


(Förövrigt, jag tycker fortfarande att Jiving Men är en av de absolut bästa låtarna ni gjort, ve och skamm att ni aldrig kör den live.. )

xxx

En bekännelse, en förnedring:
- jag vill lägga mig i fosterställning
  varje gång jag ser en spruta.

Blod är något som jag inte alls har problem, det hör till vardagen. Jag kan se de värsta action-rullarna med massor av blod efter loads of pang-pang och till viss mån klarar jag även av de grövsta spalttefilmerna, oftast med ett leende på läpparna. MEN, jag klarar inte av blod när det kommer till kirurigiska ingrepp, och definitivt inte SPRUTOR. Det gör ont i både kropp och själ.

Som ni kan gissa är det en plågsam process för mig att ta en simpel liten spruta, att ta ett fjuttigt blodprov är jordens undergång och fan och hans moster. Att ta en spruta/prov i armen, där nålen får sitta kvar INUTI MIG gör mig ynklig och tårarna kommer. Jag ser hur rör efter rör fylls av mitt egna blod, då mår jag så otroligt illa.

Jag kan ramla och skada mig så att blodet forsar utan att jag mår illa, men det är just när det kommer till att tappa mig på blod/injicera som jag vill slå personen som ger mig sprutan/tar provet. Nålar i övrigt är jag inte rädd för, och min smärttröskel är relativt hög, jag lyckades t.ex. tatuera mig på revbenen utan att göra det minsta ljud ifrån mig. Det är när nålen sitter där, i min ven, som jag bara vill lägga mig ner på marken och dö.

Idag skulle jag ta blodprover, och jag försöker lära mig att acceptera det faktumet att man tydligen måste ta prover. Fine, no big deal, typ (död). Jag försöker fint lägga fram till sjuksköterskan, med gråten i halsen, att jag är väldigt rädd för sprutor och att jag tycker det gör djävulskt ont samt att jag kan vara öm i flera dagar. Hon frågar om det beror på någon speciell orsak, och jag svarar att jag blivit felstucken rätt många gånger för att det inte kommer något blod, att jag t.o.m. en gång fick bli skickad till en operationssal där en sjuksköterska fick hålla fast mig, medan en annan tog provet. (Det kallas trauman, jag var väl 15år). 

Det är Sid & jag helt enkelt

Imorgon skall jag ta mer prover, jag vill mest bara spy.
xxx

Jag vet att jag inte skulle skriva mer om L, jag vet att det bara gör saken värre när jag sitter och tänker på hur det kunde varit om bara omständigheterna varit rätt. Jag försöker intala mig om att bara för att vi haft så otroligt kul tillsammans de gånger vi träffats, bara för att jag känner mig totalt avslappnad i hans sällskap, bara för att jag mår bra av att vara med honnom, så behöver det inte betyda att vi skulle passat bra tillsammans. Kanske skulle de visa sig att han var ett as, kanske skulle de visa sig att jag faktiskt inte skulle bli djupt kär i honnom, men jag kan inte sluta fundera, fantisera. Idag är en sådan dag jag tänker lite extra, allt pågrund av en bild där det visar sig att L nu har en liten liten ring i näsan. Senast på nyår diskuterade vi piercingar på killar, varav min åsikt var/är att en liten ring i näsan på rätt person är otroligt fint, och där, helt plöstligt så har L en sådan.

x