... I treated him like my own mother"


Jag har en vän vars namn är Julia. Saken med Julia är att hon inte är här nu, på våran ö, utan hon är i Asien. Jag saknar Julia. Jag har inte träffat henne sedan jag begav mig till England i slutet av augusti, jag kommer inte få se henne förens februari. Det är först nu när jag är hemma som jag inser hur mycket jag saknar henne, för när man är bortrest så som jag var, då tänker man annorlunda.

Julia i Asien

Det är alltid jobbigare när det är någon annan som reser bort, som inte är här hemma när man själv är det. Julia, hon har säkert aproligt (bokstavligt talat) "där borta", jag är orolig att hon kommer resa bort igen efter att hon kommit hem. Själv är man återigen fast i Göteborg, ett halvår till åtminstone.  Julia och jag har fina minnen ihop, här får ni ett urval:



















Julia i Asien

En gång trashade vi hennes hus, den kvällen slutade med min värsta fylla någonsin. För att hålla mig vaken när hon skjutsade mig på moppen(vi gick i 9:an), bad hon mig prata om min minkmössa jag fått av farmor. Kvällen artade sig med att en stupfull Emelie håller på att rulla ner i havet. Jag blev räddad, men hade redan slagit sönder mitt ansikte, såg faktiskt ut som Quasimodo. Julia tog hand om mig.


Julia på hemmaplan

Vi var på våran första festival tillsammans, vi åkte upp en dag tidigare än resten av gänget. Min första festivaldagen på min första festivalen kan nog räknas som den absolut bästa av dem alla. När vi kom dit, så urartade allt sig i kaos och jag var nära på att börja gråta; bandaren var sönder, partytältet var ett helvete och ingen verkade vilja vara med oss. Men Julia ser allt på ett annat sätt; Emelie, nu sätter vi oss och dricker vin. Det gjorde vi, och då löste sig allt, och vi löste alla.




















Julia & jag på Arvika -07

 Vi har haft en av dem bästa spontana drinkkvällarna, redlösa blev vi, bara Julia och jag, och ju mer vi drack, desto godare blev drinkarna. Den kvällen slutade med att jag skrev världens mest flummiga blogginlägg ("hatar min äckliga säng"), medan Julia deckade.
















Julia övar inför Asien

Vi brukar göra mat tillsammans, eller rättare sagt Julia brukar göra mat till mig, speciellt på sommrarna när resten av min familj är ute med båten (någon måste vara hemma och jobba). Sedan, efter att jag fått föda brukar jag somna i soffan. Ni märker ju vem som är mannen i förhållandet.
















Julia i köket, där hon skall vara, inte i Asien

Julia, du kommer alltid vara min Biggles(Carls smeknam), och jag kommer alltid vara din Pigman(Petes smeknamn). Vill du veta varför du är Carl? För det är du som tar hand om mig, samtidigt som du har en tendens att leda mig till fördärvet (alkoholintag)


Du & jag, Julia. Men vi är ryssligt lika två brittiska rockers i denna videon..


Shape up nu Emelie, sentimental kan du vara när du blir gammal.
xx