Igår hade jag fett tråkigt när jag skulle tvätta bort smink, ta ut linserna, knapra piller, smörja och borsta tänderna. Som vanligt helt enkelt. Då kom jag på att screw rutiner, så jag målade på mer smink helt enkelt.


Här har ni en prototyp, skulle man kunna kalla det, på mig med större överläpp. Jag har ju varit inne på det där med att bara testa en injektion för skojs skull, och så illa ser det ju inte ut? (visst, att måla läpstift utanför läppen kanske inte gör det hela rättvist) Prototypens ögonbryn har också fått en slightly touch av svart.


Här har ni den omålade sanningen, men tydligen är jag lika glad, men gladast är nog räven. Kanske skall jag ge mig i kast med en tandblekning istället... To be continued


Var även och fick reda på alla provsvar vi tog i onsdags, och skulle träffa min nya läkare... Jag har alltid varit lite anti att byta läkare, detta sedan jag fick en traumatisk upplevelse som barn med en vikarierande tandläkare som hävdade att jag behövde tanställning (mina tänder är straight as fuck). Och idag var dagen då jag skulle för första gången möta min nya njurläkare, Goran, och vill ni veta vad? Goran är fiett nice, eller så kanske det bara berodde på den läkarstuderande tjejen som fick deltaga.

Bara för att understryka hur cool Goran är så kan jag säga så här.. När han satt och bläddrade i min jornal, så reser han helt plötsligt blicken och yttrar "Ser här att du gick på Rudebecks, det gjorde jag med, och min mamma var lärare där förut, men tror du slapp henne". Sen att han även minskade min dos till ett piller om dagen gjorde ju inte att han sjunk i mina ögon heller.

Jag tog även upp min allt mer påtagliga hypokondri, att jag i princip tror att jag är dödssjuk. Men enligt proverna, peppar peppar, så är jag frisk som en nötkärnan. Goran förklarade att man blir mer och mer hypokondrisk med åren, fan liksom? Ge mig fem år så är jag inspärrad på psyket.


xxx