...some people meet it half way.

Jag hade tänkt att ödelägga Malmö i helgen, men allting urartade och det var jag som drog det kortaste strået, 1-0 till Malmö. En sådan mastodontfylla som jag lyckades åstakomma händer max en gång om året, och nu hände det den 23 januari. Att jag hittade på massor av djävulskap behöver jag väl inte tillägga? Och att det var KB som huserade rum åt denna unykterhetskavalkad är rätt uppenbart. Jag orkar inte gå in på detaljer (det finns sjukt mycket som tillhör historian)

Dagen efter mådde jag som jag förtjänade, men det där med bakisfylla är precis samma som en mastodontfylla för mig, den visar bara sitt groteska ansikte en gång om året. Den slutsattsen vi då kan dra av detta är att jag inte kan hantera en bakfylla. Men men, hellre en outlidlig bakfylla en gång om året, än massor av "lätta" bakfyllor. Lördagen spenderades även den på KB, men dock utan alkohol i blodet.

I natt däremot har jag mått skit, jag har drömt mardröm efter mardröm, vaknat upp kallsvettig, mått illa. Jag har t.o.m. inbillat mig att pappa har varit inne och pratat med mig på förmiddagen, men efter att ha insett att han åkte ut med båten klockan 04:00 imorse, så kan ju så inte vara fallet. Måste haft någon slags feberfrossa inatt. Jag unnade mig faktiskt att vara hemma idag :(

xoxo